Flyttlasset har gått. Kartongerna är delvis uppackade. Huset är punktvis inrett. Mycket återstår men vi närmar oss. Och vi trivs. Det är en stor omställning såklart, helt plötsligt bor vi på landet. Vi har ju tillbringat de senaste åren mitt i stan, med gatljus, asfalt och nära till allt. Nu har vi nära till skogen, that’s it. Å andra sidan var det ju precis så vi ville ha det. Att se solen gå upp över åkrar och skogstoppar istället för över ett hyreshus. Grabbarna stormtrivs såklart. Movitz har knappt sett ett koppel sedan vi flyttade. Det är helt plötsligt vilsamt och skönt att gå promenader, istället för stressande och trångt som inne i centrum. Och drömmen om får lever, även om vi inte har någon hage och uppstallningsplats klar ännu.
Pi älskar ytorna, braskaminen och trädgården. Hon har fått en gunga på uteplatsen, sandlådan finns inom räckhåll och hon är lovad en rutschkana till våren. Det är ett annat tempo där ute. Man hälsar på grannarna. Alla grannarna. Även de som bor i andra änden av byn. De flesta byter gärna några ord. Man är inte ständigt på väg. Det är ganska skönt faktiskt, även om jag ändå oftast är på väg någonstans och borde varit där nyss. Det är ju sådan jag är.
Den största bristen just nu är avsaknaden av internet. Ja, inte så att internet ännu inte skulle ha hunnit komma till Mark. Så country är det inte. Vår internetleverantör har dock lyckats sjabbla till vår order ett par gånger och nytt preliminärt (smaka på det ordet p r e l i m i n ä r t. Det är alltså inte ens säkert) datum för inkoppling av uppkoppling är den 19 januari, ganska exakt två månader efter inflytt. Hur vi lyckats överleva i två månader utan internet är en gåta, även om 3G i mobilen varit lite av en räddning. Nåja, det blir nog bra till sist. Tills dess försöker jag ta seden dit jag kommit och tar det hela lite med ro.
Är riktigt avundsjuk, vill också bo på landet! Vet för väl hur jäkla mysigt det är och har man bara körkort är det ju inga problem att ta sig till stan..
Kul att du bloggar igen!