I’ve been here so long I think that it’s time to move

Den lilla familjen Hagstedt är ibland av det mer impulsiva slaget. För ungefär ett år sedan spontanköpte vi en tomt. Sedan dess har vi planerat för ett husbygge. Planeringen har gått långsamt, för det gör den när man har barn, hundar och galet mycket på jobbet inklusive en nystart av företag nummer två det här året, kontorsflytt och andra åtaganden. Vi har skissat och planerat, redigerat och ritat om men tvingats inse att det tar för lång tid. När vi väntade Pi var vi inställda på att ha lämnat lägenheten senast den sommaren hon fyllde ett och ett halvt. Den sommaren har redan varit, hon fyller två år om några veckor. Ett husbygge skulle ta ytterligare ett år och vi är inte tillräckligt färdiga för att sätta spaden i marken på ytterligare en tid. Det kändes segt, stressigt och jobbigt istället för roligt och kreativt och vi började fundera på att köpa ett färdig, befintligt hus istället.

Käraste vännerna E och M tipsade om ett hus i deras område, strax utanför stan. Ett ganska nytt hus, fem år gammalt. Välhållet, färdigt och tillräckligt stort för att passa oss just nu i alla fall. Dessutom nära till skog och natur för Pis och hundarnas del och med liten förhoppning om att kunna hysa in en mindre fårflock i närområdet. Vi bestämde oss i princip innan visningen och kort efter visningarna vann vi budgivning. Vi flyttar om fyra veckor.

Det känns fantastiskt skönt. Vi kommer att få bättre ytor än i lägenheten som vi växt ur för länge sedan. Pi kommer ha trädgård med sandlåda och pool. Hundarna kommer få härliga promenader utan stadens stress och stök. Som det är nu måste vi promenera minst tjugo minuter för att komma fram till något som ens förtjänar att kallas promenadstråk. Just nu består livet till stor del av flyttkartonger och jag tror aldrig att lägenheten känts så liten och trång som nu, belamrad av prylar som skall sorteras, packas och slängas. Skönt att det är över snart. Om bara fyra korta veckor går flyttlasset. Längtar.