Idag har Grus varit på gymmet. Gymmet betyder just nu ReDog och Grus har gjort sitt första – ja, inte första någonsin men första i det intensivträningsprogram vi nu dragit igång för honom – pass i water treadmillen. Grus var som vanligt missnöjd över att utflykten gick till Västerås. Han älskar ju Maria och tycker att det är toppen att umgås med henne en stund men att bli inlåst i en låda som sakta fylls med vatten upp till bogen är i hans ögon totalt bortkastat. Som den snälla jycke han är traskar han snällt på när rullbandet kommer igång under endast mycket milda protester – han gnäller lite men så länge jag sitter framför honom, på andra sidan rutan tycker han att det är okej. Eftersom det var första passet fick han bara 3×3 minuter men han gick bra. Han satte ner tassen betydligt bättre än när han går på platt mark och gick med jämna, fina steg.
Efter vattnet fick han en kvart på vibbplattan för att lossa lite på den onda ryggen. Han verkar gilla vibben. Han somnar iofs inte på den (än?) men han ligger lugnt och stilla. På fredag är det dags igen. Vi skall köra två gånger per vecka under en femveckorsperiod och sedan skall vi träffa Stefan för utvärdering. Om det här får igång benet och muskelbyggandet ordentligt är planen att jag skall underhålla honom i vattnet en gång per vecka här i Örebro istället. När det blir varmt igen blir det lättare att utöka träningen med att gå i sjön, simma osv. Grus verkar i alla fall ganska nöjd med dagen. Han har lagt sig till ro i en av fåtöljerna och slumrar gott.
Svarta faran är inte fullt lika nöjd. Han åkte till Västerås bara för att vänta i bilen och gå en kortare promenad. Han står verkligen på undantag just nu, när jag är så trasig och trött, och jag har dåligt samvete för honom hela tiden. Han är inte heller den lättaste hunden. Han har alltid varit försiktig, lättskrämd och reserverad men på sista tiden har de sidorna hos honom bara blivit värre. Han är en underbar hund på massor sätt. Hans kärlek mot människor och hundar han tycker om vet inga gränser, han är underbar att jobba med, han slutar aldrig och kämpar så länge vi ber honom – precis allt jag hoppats på i den delen _men_ socialt i övrigt lämnar han en del att önska och vi måste lösa det. Jag skulle kunna skylla på tonårshormoner, på att han är understimulerad och säkert ett antal ursäkter till men det ändrar ju ingenting. Jag har tagit kontakt med en tränare för att få lite stöd och hjälp med hur vi skall jobba med honom. Jag har ju aldrig haft en skraj hund och känner verkligen att jag behöver stöd att få ett helhetstänk kring det här. Det kan ju inte vara omöjligt att få rätsida på lille svart. På tal om lille svart, han har verkligen förtjänat ett träningspass nu. Kontaktfält, några tricks och lite grundfärdigheter står på schemat idag.
Hoppas lilla Moaboa blir en lite mer självsäker kille vad det lider. Får ni övningar att utföra så tveka inte att instruera oss och utnyttja oss i det! Så håller vi tummar och tassar som alltid för Grushögen också!
Skrajsna hundar är inte det lättaste! Svårt hur man ska göra i olika situationer. Bra att du hittat en tränare som kan hjälpa er framåt. Ha de gott!
Movitz kanske borde skälla mer? Det hjälper mig, när jag blir skärrad. Nackdelen är naturligtvis att husse och matte inte tycker om när jag skäller.
Lycka till med grushögen, och hoppas den svart/vita får mer självförtroende, DET har man sällan bekymmer med om man har en röd/vit i huset, det tror de kan allt och älskar alla, lite väl mycket ibland,
Tur att MoaBoa gillar mig så jag får ta emot hans kärleksförklaringar!
För han är verkligen en riktigt rar hund med de han tycker om, precis som du säger.
Hoppas verkligen att den person du fått tag i kan hjälpa er med Moas problem. Inte lätt att lösa problem med en skraj hund, men det är klart ni fixar det!
jag igen, och jag som hade hoppat Grus skulle ha gott iflytande på den svart/vita så mina fördomare om dem kom på skam, väntar att få träffa en supertrevlig social och lycklig bc, finns dom,
Det där med med att trampa i akvarie eller vattenjympa som jag kallar det gjorde ju Selma med som rehab hela våren. Hon gick snällt in och promenerade men det var verkligen inte mer, inga svansvift eller pigga ögon. Selma gjorde sitt jobb ungefär ansåg hon sen behöver man inte bjuda på mer ha ha. Efter badet var hon alltid glad och charmade personalen men under så var det riktning framåt mot mattes godishand och inget mer hi hi. Selma fick väldigt fina muskler och fick en annan hållning efter några träningspass bara. Lycka till!!! =)
Jobbigt det där, när självförtroendet inte riktigt hänger med.
Nu hoppas jag verkligen för din skull, att du hittat en tränare som vet vad han (hon) talar om. Det finns väldigt-väldigt många med väldigt-väldigt många (dåliga) ideér.
Lita på din egen känsla-jag tror allt du har många bra ideér själv också.
Carina, kommentar nr 2 var allt onödig tycker jag… Jag har träffat på flera supertrevliga, sociala och lyckliga bc´s, precis som jag har träffat på flera otrevliga welshar. Allt är inte svart eller vitt…
Det är klart att det kommer att bli bättre när ni jobbar på det! Jag om någon borde veta sådant. Anledningen att jag valde att göra som jag gjorde hade inte att göra med att det inte gick att träna osäkerheten, utan på grund av hanteringen av okontrollregelbara situationer. Så det är bara att jobba på!!! Tänk på att allt som inte är reflexer går att förändra!
Hejja Grus! Förstår hans motvilja mot att gå på gym. Lider tyvärr av samma problem! :p
Duktiga Grus som kämpar på med vattentramp och allt.
Ja jag tyckte att det skulle vara hemskt tråkigt om över fyra års bloggande bara försvann.. så då får det bli till att kopiera.. enda anledningen till att jag inte bytt till wordpress tidigare, men det är ju bara att göra…
Jaa det är skoj när det flyter
När är det egentligen tänkt att lilla bebisen ska titta ut?