om jag har en dubbelsäng, med lakan av siden

Äntligen!

Nu är vi gifta.

Det  har gått en vecka sedan dess, vi är hemma igen och allt är som vanligt. Men ändå inte. Egentligen spelar det ju ingen roll om vi är gifta eller inte. Vi vet var vi har varandra, vad vi känner och tänker och på så sätt gör ju inte ett vigselbevis och en extra ring någon skillnad. Det var ju knappast den 29 augusti klockan halv tre vi bestämde oss för att vi vill vara tillsammans för alltid men det känns ändå annorlunda på något sätt. Det har ett symbolvärde som, för oss, känns viktigt. Jag älskar känslan av att vi på något sätt ännu tydligare hör ihop nu. Att vi utåt bekräftat att vi skall vara tillsammans resten av livet. Det stotra är inte att vara gift. Det som är stort, överväldigande och fantastiskt är att det går att vara så här lycklig. Uttrycket ”andra halva” är klyshigt och slitet men jag vet inte hur jag skall beskriva min käre make som något annat än min själsfrände. Min bäste vän.

Lördagen var helt fantastisk. Systeryster och jag la hela förmiddagen tillsammans hos frisören och blev kammade, rullade, sprayade och spacklade. Vi hann med en snabb lunch också – som tur var – innan det var dags för ombyte och att bege sig till slottet. Det var först där, i trappan upp till länssalen där vi skulle vigas, som jag blev nervös. Helt plötsligt insåg jag att alla satt där inne och väntade på oss.För vår skull. Och att de skulle titta på oss. Stora fjärilar i den stora magen och händerna började skaka. Anyways. Vi svarade rätt på alla frågor, klarade av ytterligare ett ringbyte och fick lyssna på några favoritlåtar som Lars vän Lars sjöng för oss. Lovley. Därefter riskastande, fotande (naturligtvis öppnade sig himlen just då – men regn på bröllop skall tydlidgen  betyda tur menade alla som slapp posera i skurarna ) och middag i rikssalen med käraste vänner som toastmasters x 2. De gjorde verkligen ett strålande jobb med massor roliga påhitt.

Dagen efter åkte vi på en minibröllopsresa till Köpenhamn. Vi bodde på D’angleterre, gymmade och spa:ade på hotellet, gick på tivoli, fotade, shoppade, åt gott och bara slappade och landade några dagar. Det blev bara en miniresa, det finns nog inte finns ett flygbolag som släpper ombord mig längre och vi vågade heller inte chansa på hur jag skulle må och orka. Bättre att åka någonstans ”på riktigt” senare. Det var ändå väldigt skönt att komma iväg några dagar och sortera intrycken och bara vara tillsammans men det var också – skall erkännas – väldigt skönt att hämta hem de två fyrbenta bara några dagar senare. Vi har varit utan dem så mycket på sista tiden.

Nu är vi tillbaka i vardagen igen. Ordningen är återställd. Vi jobbar som vanligt, tränar som vanligt och tränar hund som vanligt. Lite lyckligare än innan men annars ingen större skillnad. Fast ändå annorlunda. Konstigt det där….