If I was a book I know you’d read me every night

Det blev varken klänning eller utemöbler förra helgen. Istället blev det massivt firande av kär vän som fyllde trettio på lördagen och en härligt lat söndag med utelunch, semishopping och lång(så-lång-det-nu-blir-med-en-ung-hund)promenad i Karlslund på söndagen. Vädret var vackert och boysen njöt av att få komma  ut och lufta sig i det gröna.

Det blir kastrering för Gruset också. Vi har bestämt oss för att antingen hjälper det hans stress i högre eller lägre grad – då är det bra. Hjälper det inte så gör det inget. Det gör varken till eller från. Oddsen för en försämring är väl i princip obefintliga.

Kvällen har ägnats åt agilitykurs. Emma och jag har ett härligt gäng nybörjare med grymma hundar som växer för varje pass vi kör med dem. Och duktiga ägare som jobbar positivt och glatt med sina hundar. Inte undra på att det går framåt. Boysen fick såklart hänga med och träna lite. Grus fick köra en del linförighet. Han har blivit helt okej. Ibland brister fokus men det räcker oftast med att jag då går ur position för att han skall komma på att han är ute och flaxar på fel ställe – och så gör vi om och rätt. Han fick även köra en del läggande under gång. Det är ett moment som blivit svårare för honom med alla pålagringar. Han kan smälla ner snabbt i backen men gör det mindre gärna än tidigare utan väljer helst ett lite långsammare tempo. Jag pressar honom inte. Halvsnabbt får duga. Vi måste läsa honom i det läget. Även om han inte har ont, för medicinen verkar ju som sagt bita på honom, är rörligheten och just nu även styrkan begränsad. Det viktiga är att han kämpar på bra under träningspassen  och jobbar med intensitet och glädje. Vi har kul just nu, Lusen och jag.

Movitz fick mest köra cirkelträning. Det går så sakta framåt. Movitz tycker att det är en rolig lek även om han fattar….hmmm….en del av den. Han har börjat koppla att handen är något man följer och att belöningen kommer på framsidan av matte. Vi kommer att behöva jobba en hel del på passivitet när andra hundar springer på planen. Det är svårt för liten att hålla ihop då. Han vill helst ge sig ut och springa med dem. Vi tränar även en del på att inte ta tunnlar. Jag har försökt vara noga med att inte låta Movitz ta ett gäng tunnlar  v a r e n d a  gång vi är uppe på klubben. Visst har han fått prova tunnlar men inte alltid och inte på eget bevåg. Det är ett hinder jag räknar med att han kommer gilla iaf, utan att jag nöter in det. Bra tänkt av mig, kanske, men Movitz låg fem steg före mig och lärde sig på endast några repetitioner att tunnlar är guds gåva till hundligheten (näst efter får vill säga) och att man bör springa genom alla tunnlar man hittar så snabbt man kan och helst ett par gånger om. Ännu en tunnelgalning är född. Hinderdiskrimineringsträning nästa.

Nu har jag kommit hem, ätit god köttgryta med färsk pasta som Lars lagat till oss, grabbarna har käkat färskt kött och torrfoder och sover i varsin ände av köket. Det är egentligen sovdags men vi skall nog surfa runt lite på inspiration till våra bröllopsinbjudningar ett tag. Imorgon skall vi spana på trycksaker. Jag röstar för att alltihop skall vara rosa!