I’m gonna break my rusty cage and run

När det gäller Grus har jag varit väldigt slarvig med fri-kommandon. Hunden har utsatts för hur många olika släppord som helst. Det har varit ”hoppochlek”, ”stickiväg” eller ”så” när han fått busa fritt på promenader eller med hundkompisar, att lämna kontakfält och start på agilityplan har kallats för både ”okej” och ”kör”, gå ut genom dörrar, ta externbelöning, mat i skålen, gå ut ur buren, lämna bilen och annat har oftast hetat ”varsågod” men har även det varierat lite. Och ibland har jag struntat i alltihop och bara ställt ner matskålen eller öppnat dörren. Gissa om hunden blivit förvirrad och tyckt att jag varit otroligt otydlig. Och gissa hur hans stadga är? Kass, faktiskt. Han lämnar helt enkelt position emellanåt när han tycker att det passar eller när han har tröttnat. Varför skulle han göra annat? Det är ju min bristande konsekvens och otydlighet som lärt honom att det går. ”sitt” betyder inte ”sitt” till dess annat meddelas om det inte följs av ”stanna kvar” (gärna flera gånger) och emellanåt ett och annat handtecken. Nåja, jag är oftast inte sämre än att jag lär av mina misstag så med Movitz skall det bli annorlunda. Grus åker på samma grundkurs i stadga som Movitz och förhoppningsvis kommer vi se förbättringar även hos honom.

I förmiddags tränade vi just stadga. Grus sitter ju redan kvar så för honom började jag lägga på fri-kommando direkt. Han kopplade hyfsat och satt allt stabilare. Nästan så det var svårt att få honom att bryta position. Och tanken är just att det är ett krav att bryta position just på fri-kommandot och, som en konsekvens av detta, att man aldrig bryter position utan att först fått höra ”fri”. Tanken är att banta ner min ganska omfattande släppordsvokabulär till tre ord: ”fri” för att bryta position men fortfarande arbeta med matte/husse, ”varsågod” för att ta externbelöningar, mat i skålen etc och ”hoppålek” när hunden är lös och ledig på promenader. Jag har inte riktigt bestämt mig om jag skall ha ett separat ord på agilityplan. Det finns väl ingen egentlig poäng med det, utom att jag själv har ”okej” eller ”kör” så inrepeterat i de situationerna att jag kanske säger det i alla fall. Och i så fall måste det ju ändå vara bättre att konsekvent hålla sig till det. Nåja, tre eller fyra ord blir det.

För Movitz del forsatte vi med lite omvänt lockande i sittande position till en början. Han är ganska duktig på det men kan ibland börja erbjuda andra beteenden när han märker att ett snabbt duttande med rumpan i marken inte ger den utdelning han önskar. Han kommer ganska snart på vad som önskas av honom och då går det bra. Han har blivit duktig på att inte ta godbitarna i min hand. Jag började ganska snart lägga på fri-kommando på honom också. Med Movitz fick jag även gå tillbaka och belöna att han satt kvar emellanåt eftersom  han hade betydligt lättare att bryta position än Grus. Jag såg framsteg hos båda killarna under det korta pass jag körde idag. Kul!

Jag har även börjat med lite burlekar för båda grabbarna. Movitz tyckte att det var mycket märkligt att belöningen serverades högt upp och långt bak i buren. Vad var meningen med det? Grus bryr sig inte så mycket om var belöningen serveras, så länge den serveras.

Jag har märkt en del resursförsvar hos Movitz så där får vi jobba lite på att andra hundar kommer fram när han sitter i buren eller tränar, till att börja med. Han måste även bli bättre på att acceptera att även Grus får belöningar, ben och annat. De är verkligen olika, vår pojkar. De saker som dyker upp hos Movitz att jobba extra med är sådant som inte var problematiskt alls med Grus samtidigt som Movitz ger oss en hel del gratis som jag nästan fick slita mitt hår för att få ordning på med welshen. Det är verkligen en utmaning att träna hundar av olika raser men fy, vad mycket jag lär mig av båda pojkarna. Det finns nya läxor att lära varje dag.