It’s so hard to see the rainbow

Tack för alla snälla och peppande ord och Dusan och hans ”pensionering” från tävlingsbanorna. Det värmer skall ni veta.

 

Det känns ändå rätt okej. GrusBus kommer att få göra massor roliga saker och han kommer med all sannolikhet att få köra agility, men på lägre hinderhöjder. Det innebär att vi kan gå kurser – så att jag får vidareutveckla mig själv, vi kan fortsätta utvecklas tillsammans, om tävlingssuget blir för svårt kommer vi säkert kunna få köra i mediumklassen på månadstävlingarna eller andra ”träningstävlingar” och han kommer fortfarande få somna som en klubbad efter en heldags aktivering. Visst, han får avstå vissa hinder och jag kommer inte kunna ställa krav på för snäva svängar osv. men vad gör det i sammanhanget? Och agilitytävlingar blir det nog för min del framöver i alla fall. Vi har nämligen börjat planera för ett nytillskott i flocken. Egentligen hade vi tänkt vänta litet till, tills Grus var litet äldre men vad skall vi vänta på egentligen? Jag vill ha en hund till, Lars vill ha en hund till, vi har tid och möjlighet. Och Dusi kommer nog att uppskatta en kompis också, kanske inte som valp men när den lille växt till sig litet. Ingenting är spikat ännu men tanken finns där. Nu fattas bara planering, struktur och valpletande.

 

Annars är det mest rehab som gäller just nu. Grus går cavaletti i stege och skrittar i vatten. Han är duktig. Han tar stegen precis som han skall utan att jag behöver vara med och visa och styra. Han har helt enkelt lärt sig grejen och pinnar snällt på 3 x 3 minuter för ungefär en frolic per minut.  Hittills har vi bara skrittat i vatten vid ett tillfälle men skall göra det igen fredag eller lördag. Det märktes att han tyckte det var jobbigt, jobbigare än stegen tror jag. Han har inte haft någon egentlig träningsvärk heller. Litet kanske, vad jag har kunnat se. Däremot är han märkbart trött efter varje träningspass. På dagis har han inte visat några som helst tecken på att vara stel eller ha ont och han klarar av de långpromenader han får där utan problem. Jag har inte mätt honom någonting den här veckan. Planerar att göra det på lördag, dvs. efter en vecka sedan förra mätningen, för att se om han byggt några muskler eller inte. Jag vet inte riktigt hur mycket han kan/bör öka på en vecka men förhoppningsvis har övningarna gett någonting i alla fall.

 

I helgen skall Emma och jag på äventyr. Det är tävlingar och landslagsuttagningar i Karlstad och vi skall åka och titta på söndagen. Landslagsuttagningen för large på söndagen börjar sisådär klockan halv åtta, åtta så det kommer att bli en tidig start från Örebro. Det är ju en bit att köra till Karlstad och med tanke på hur det brukar gå när vi beger oss ut på vägen tillsammans är det vettigt att ha viss felkörningsmarginal dessutom. Det skall bli en rolig dag i alla fall. Grusan skall såklart få följa med för att mingla litet och jag hoppas kunna fota en hel del också. Med litet tur fastnar några av ekipagen på bild så att jag kan lägga ut några bilder mot slutet av helgen.