Guess things happen that way

Det har snart gått tre månader sedan Grus opererades. Han har blivit mycket bättre, naturligt nog. Han är gladare, mer tillfreds och verkar inte ha alls ont längre. Men…han har problem med hälta efter vila, vänster knä är mycket bredare än det högra (under operationen togs pålagringar bort i själva knäet men inte på insidan av knäet), musklerna i vänster bak är i princip borta och han har inte byggt på dem någonting trots att jag går allt längre promenader och låter honom använda benet, han stödjer helt klart på alla fyra tassarna men gången är oren och han tar inte ut steget alls på samma sätt med vänster bak. Anledning för en hönsmatte att känna oro, således och ikväll har vi därför varit hos Maria för undersökning och för att få hjälp med en rehabplan.

Det positiva är att Grus muskler mår bra. De är visserligen i princip obefintliga i vänster bak men de få trådar som finns där är hela och fina. Han är litet kort och öm mellan skulderbladen men följde ändå med fint vid stretch av frambenen. Han är öm i rörelsecentrumet och i slutet av ryggen pga. att han snedbelastat – där skall vi isa. Vänster knä är ordentligt breddat och det lät högt om knäet när Maria böjde det.
Jag hörde ljuden och då satt jag ändå vid Grus huvud. Han vill inte böja benet ordentligt när han går och inte heller sträcka fram det under sig ordentligt. Han använder det helt enkelt inte tillräckligt. Planen är därför att till en början gå cavaletti och skritta i trappor och att successivt öka ansträngningen för honom. Jag skall mäta hans lår kontinuerligt för att se hur de utvecklas, om han bygger muskler tillräckligt. Det vore även bra att hitta en strandremsa där vattnet räcker Grus till magen ungefär och där han kan få skritta i vatten. Tips på sådana sjöar i närheten av Örebro mottages tacksamt! Under förutsättning att han lyfter ordentligt på benen kan det även fungera att skritta i blåbärsris, ljung eller mossa. Med tanke på att Grus är jakthund och mest plöjer och forcerar sin väg fram genom vilken terräng som helst blir effekten litet mindre. Han lyfter helt enkelt inte ordentligt på benen i den typen av terräng. Om vi inte tycker att musklerna växer som de skall är plan b att Grus får testa waterwalk istället. Vi börjar ändå med olika skrittövningar och skall utvärdera om tre veckor.

Jag har ju hela tiden sedan Grus blev skadad sagt att det som räknas är att han får det bra igen; att han slutar ha ont, att han får möjlighet att komma tillbaka till ett aktivt hundliv och att om han får det är agilitytävlandet en bonus – inte något jag räknar med. Så tänker jag ju men naturligtvis har min förhoppning varit att han skall komma tillbaka helt och hållet. Tyvärr står det mer och mer klart att det inte blir så, vilket Maria höll med om efter dagens undersökning. Han har rejäla pålagringar och att han är stel efter vila – men mer stel om han legat på hårt underlag än mjukt och musklerna är inte skadade och har alltså inte med stelheten att göra – tyder på att pålagringarna redan påverkar honom. Han är en liten largehund, bara 46 cm över havet och han väger modiga 22 kg. Det är ett slitigt jobb för en så liten men förhållandevis tung hund att hoppa över hinder som mäter upp mot 60-65 cm, även skadan förutan. Att utsätta honom för det med de pålagringar han redan har vore inte schysst. Risken för honom att få besvär kommer troligen, även om han får tillbaka sina benmuskler, inte att vara värd att ta för glädjen att få tävla. För tävlingarna är ju till för mig, Grus är ju nöjd med bara träning.

Det känns såklart inget vidare. Jag vill tävla, jag vill absolut inte ge upp den delen men jag får slå tankarna på att Grus kommer tillbaka till tävlingsbanan ur hågen. Skulle det osannolika inträffa, att det skulle fungera, får jag vara tacksam för det där och då. Det är ingenting att bygga upp hopp eller förväntningar kring. Grus kommer att få göra en massa roliga saker; han kommer att få spåra, träna lydnad, springa och träna agility men på lägre hinderhöjder och kanske med undvikande av branta A-hinder men tävlandet kommer med största sannolikhet att läggas på hyllan för Grus del. Han kommer att ha det bra, det är det viktigaste, han är ju min nummer ett – men jag vill ju tävla också…