Don’t you know, you’ve been gone too long

Sommarlov. I vart fall känns det nästan så. Helgen har ju som bekant varit lång och nu väntar en veckas ledighet. Det är verkligen sommarlovsväder, så som jag minns det – men minnet är kanske selektivt? – från sommarloven på Öland. Jag kan visserligen uppskatta både ett ordentligt spöregn, en iskall vinterdag och röda och gula prasslande höstlöv men just nu känns den svenska sommaren som den mest fantastiska årstid man kan uppleva. Och turligt nog verkar jag ha prickat in helt rätt vecka att vara ledig i år.

Lars kom hem i onsdags kväll och i fredags åkte vi upp till Uppsala för att packa och fixa en del innan vi åker tillbaka hem till Örebro. Jag känner mig smått nostalgisk här. Jag trivdes verkligen bra här och även om jag inte vet om jag skulle uppskatta staden på samma sätt nu, när jag inte är student längre, känner jag mig hemma här. Även här saknar jag ju vattnet men det här stället har något visst, i vart fall för mig. Det känns nästan litet vemodigt att klippa banden med Uppsala men det går ju att åka tillbaka på besök. Imorgon åker vi hem igen och sedan fortsätter vi vidare mot kusten. Skall bli så skönt med salta bad, förhoppningsvis fortsatt sol och litet semester.

Grusan har varit på ”slutbesiktning” i Söderköping. Resultatet var, precis som jag väntat mig, positivt. Veterinären gjorde en massa olika tester, jag minns inte namnet på någon av dem, och Dusan fick mycket väl godkänt på allihop. Det enda som fanns att anmärka på var att knäet fortfarande var något breddat men det kan vara så att det kommer fortsätta vara det. Vi får se. Det skall i vart fall inte påverka honom särskilt mycket just nu. Även rörelserna såg bra ut tyckte Krister. Grus går med lika långa steg på alla benen och stödjer jämnt på dem. Jag kan visserligen se att han ibland, t.ex. när han står och nosar på något eller väntar på att jag skall låsa dörren, avlastar vänster bak. Jag har svårt att läsa om det är för att han har ont, för att han är muskelsvag eller om han helt enkelt vant sig vid att avlasta det benet. Jag tycker också att hans rörelser är lite konstiga, som om han är lite stelare än tidigare. Jag kan tänka mig att det har att göra med att han gått på tå så pass länge att vissa muskler blivit lite kortare än de skall vara. Med bra rehab, stretchning och muskeluppbyggnad skall det nog bli ordning på honom. Nu verkar han i vart fall vara haltfri, sista dagarna har jag inte ens sett de där få haltande stegen på morgonen, efter vila. Jag vill observera honom ett par dagar till men om det är som jag tror betyder det att vi både kan komma igång med muskelbyggandet igen och att vi i vart fall får ge oss ut i spårskogen igen. Det skall bli så skönt att börja träna ordentligt igen. Och det tycker nog Buset också. Vi har varit ute en kort sväng idag och jobbat med lite cirkelarbete, fritt följ och plats. Grus var överlycklig och kämpade på bra i värmen. Platsen gick super, han låg som en staty trots störning av lekande barn som sprang runt endast en liten bit ifrån oss, förbipasserande hundar och cyklister. Han rörde inte en tass. Trots att vi inte tränat på länge. Ibland är jag stolt över min bångstyriga hund.

Alright, åter till packandet. Ju snabbare det blir klart desto bättre. I bästaste fall hinner jag smyga in ett kort träningspass till med lilla krokodilkäften innan läggdags. Han är så grymt rolig att jobba med just nu.