Då tanken är luddig är känslan konkret

Igen; lång tid mellan bloggarna. Skulle tro att det kommer att bli bättre i fortsättningen för nu har den kommit! Min nya dator. Den är härligt rosa och hur bra som helst. Ja, jag vet att det är lite tramsigt med en rosa dator men, men. Det är ändå typiskt ylvig så egentligen är det väl ingen som blir förvånad? Vägde lite mellan denna och en mac book som tyvärr inte fanns i rosa (men som man kunde få lackad i rosa av ett annat företag för svinigt mycket pengar). Det blev dock en vanlig pc som är utrustad med både vista och ubunto. Känns skönt att ha fungerande dator och internet igen. Nu kan det kanske äntligen bli lite ordning på bilder och bloggande och inte minst surfande. Skall försöka få ut alla veckoteman som legat i kameran hela året också. Bild på skönheten.

Grus är fortfarande halt och lytt. Han fick Rimadyl en tid och både jag och Maria tyckte att han gick lite bättre med medicin. Det tyder på att hunden fortfarande har ont. Muskeln verkar läkt nu, han är inte varm i den, ödemet har gått ner och vätskan är borta. Ändå har hunden ont och haltar och hans knä har blivit större. Det känns inte bra och Maria och jag har därför kommit överens om att avvakta vidare behandling innan Grus blivit uppkollad på Strömsholm. Antingen hittar de något där eller så kan vi utesluta att det är något annat än en ruggigt svårläkt muskelskada. Att muskeln varit skadad är det inget tvivel om men nu verkar den bra. Dessutom har Grus, sedan det bakslag han hade en tid efter skadan, svarat väldigt dåligt på behandling vilket är märkligt. Vi vet ju att han läkte väldigt fort första gången han var skadad. Vi har fått en tid hos ortoped den 9 april. På sitt sätt hoppas jag att de hittar något fel på honom så att jag vet och att de kan laga honom om det behövs, om det nu skulle vara ett korsband eller något. Å andra sidan är jag så ruskigt nervös för vad de skall säga. Jag vill inte ta ut någonting i förskott men jag är väldigt orolig för min lille prins. Det är så vidrigt att se Grus studsa runt på tre ben efter vila eller att se hur trött han blir även efter korta promenader. Jag vill att min hund skall få vara frisk och glad och göra roliga saker. Inte som nu, umgås med sin matte mest när vi isar och att nöja sig med koppelpromenader runt kvarteret. Frustrerande. Håll tummarna för att vi får positiva besked från Strömsholm. Bara en dryg veckas nervös väntan kvar.

Livet har även i övrigt varit ganska tufft sista veckorna eller månaderna kanske snarare, både känslomässigt som praktiskt. Det är en situation jag inte önskar någon och jag hoppas att det kommer kännas bättre snart. Det gör det ju i och för sig, i perioder men emellanåt är det tungt. Det kommer ju bli bra, det är jag övertygad om, men just nu känns det ganska rörigt. Tänk om det gick att bara spola fram tiden ett tag. Så mycket enklare det skulle vara då.

I veckan hade Emma och jag första träffen med vår nya kurs. Vi skall hålla en grundkurs i agility under våren och hade upprop i veckan. Fick ett riktigt bra intryck av gruppen. De var alla sugna på tävling framöver men hade den tydliga prioriteringen att det viktigaste med agility är att hund och förare skall ha roligt tillsammans på planen. Det är en bra inställning för agility handlar ju främst om glädje. Om man inte har roligt med sin hund – om man inte gör träningen rolig för sin hund – då kan man egentligen lika gärna låta bli. Jag skall gå kurs i vår också. Eftersom jag är begåvad med världens snällaste uppfödare har jag fått låna Studza för agility. Perfekt, dels eftersom Grus inte kan köra agility just nu och dels för mig att få lite mer erfarenhet av kooikern som jag ju är väldigt sugen på. Det kan vara så att Grus får en lillebror i form av en holländska liten rödviting. Studz och jag skall gå fortsättningskurs för Inger och Åsa och har blivit lovade att springa fort och mycket. Det är bra. Under våren väntar även kurs för Maria, då skall Studza iofs bli utställningschampion på lördagen och alltså bara köra agility på söndagen och senare i sommar tvådagarskurs för Jenny Damm. Kul, kul. Jag vet inte riktigt hur mycket Studzisen kan och hur mycket vi har kvar att jobba med. Jag har förstått det som att hon kan de flesta hindren men att hon fortfarande tycker platta tunneln är lite läskig. Sedan finns det såklart en del jobb kvar med slalom och kontaktfält. Jag har än så länge ingen plan för när hon kan vara startklar men målet är naturligtvis snarast möjligt. Det skall bli riktigt roligt att köra mediumhund och att testa en ny ras. Målen för Grusan är, inte så förvånande, att få honom frisk. Förhoppningsvis kan vi få komma igång med lite spår eller någonting under våren så att han får lite aktivering. Nosarbete brukar vara bra arbete och det kan kanske bli några viltspårprov under säsongen om han bara blir haltfri. Tror han skulle uppskatta att komma igång med lite jobb igen. Jag skulle helt klart göra det.