It’s just the nearness of you

Snabblogg, för helst av allt vill jag packa ihop och gå hem. Är fortfarande kvar på jobbet och det har varit en ganska lång dag idag, milt uttryckt. Det går i vågor det där men de senaste två veckorna har varit hektiska. Det är roligt i och för sig. Pulsen och tempot är två av mina favoritdelar av yrket och jag vill verkligen inte vara utan dem. Det finns en charm i oförutsägbarheten, att det alltid dyker upp nya situationer och möten att lära sig saker av. Men, som sagt, det skall bli skönt att komma hem ikväll. Jag håller som bäst på att avsluta dagens sista uppdrag. Deadline är innan midnatt så det måste alltså bli klart innan jag går hem och jag skall snart titta igenom det en sista gång så att jag inte har missat något.

Igår flexade Grusan och jag ut på eftermiddagen och åkte till Maria för ny behandling. Muskeln var inte lika fransig och trådig som vid nyår men den var avgjort sämre än vid senaste behandlingstillfället. Värmeskillnaden var inte jättestor men som sagt, tilltufsad var den. Det märks också att Grus har börjat snedbelasta en del. Han var rejält öm i nerverna i ryggen. Han fick elektorterapi som vanligt (jag skall börja använda det ordet istället, jag brukar ju säga att jag strömmar hunden men det för tydligen tankarna till positiv bestraffning med hjälp av el, vilket ju ligger ungefär så långt ifrån mina träningsprinciper som går att komma) och dessutom akupunktur i ryggslutet för att få litet ordning på snedbelastningen. Grus brydde sig inte så väldigt mycket om att Maria stack nålar i honom, förrän hon kom till sista nålen. Den gjorde tydligen rejält ont för Grus pep till och sökte tröst hos Mats samtidigt som han blängde surt på mig. Vad har man en matte till, om hon inte skyddar en från sådana där angrepp? Muskeln i benet är fortfarande inte av, Maria kunde känna den både i det övre och nedre fästet men den är riktigt tunn vid det nedre fästet. Han har tappat väldigt mycket muskelmassa där. Det finns just nu ingen anledning att tro att det skulle vara något annat än just muskeln som är skadat. Det innebär att vi fortsätter med behandlingen hos Maria tills vidare och går till veterinär först om något nytt tillkommer. Det känns bra, för jag litar stenhårt på Maria men inte alls lika mycket på vissa veterinärer vi besökt under resans gång.

Försöker hitta på saker att aktivera honom med trots att han inte får röra sig så mycket men det är svårt. Han har ett ganska stort behov av både fysisk och psykisk stimulans och har svårt att bli nöjd med bara den ena delen. Det blir såklart en del kontaktfältsträning på låg höjd och litet doftdiskriminering och annat småplock men det räcker inte riktigt. Grus är dessutom en lurig individ och hittar ständigt nya lösningar för att få ur sig litet energi. Han har bl.a. börjat med att släpa efter på koppelpromenader så långt kopplet räcker bara för att i nästa sekund göra en snabb rush förbi mig i hela kopplets längd. Resultatet har såklart blivit än mer uppsamlade promenader. Har man galoppförbud så har man.