That I started ´cause I´m looking out for you

Saker att vara glad och tacksam för:

1. Grus är alldeles odräglig, bångstyrig och sjövild. Låter kanske inte så kul men för mig är det ett säkert tecken på att hunden är på bättringsvägen. Sedan nyår har skadan kostat mycket för honom. Han har varit låg, nästan ledsen, ögonen har inte glittrat som förr och han har inte velat hitta på något särskilt. Trots att han inte fått gå mer än yttepyttiga promenader några gånger om dagen har han gladeligen parkerat sig i soffan när vi kommit hem på kvällarna. Det är inte likt min hund och det är ett tecken på att han har haft ont. Sista veckan har det börjat vända. Grus har börjat säla på promenaderna, han har dragit i kopplet, ställt krav på aktivitet på kvällarna och visat tydlig frustration över situationens begränsningar. Visst är det en jobbig situation i sig men hellre det än att ha en smått apatisk hund som bara vill ligga och blänga med ledsna ögon i sin soffhörna.

2. ”Nu äter han väl Rimadyl” sa Maria när Grus dundrade in i hennes hall i går kväll, ivrigt letande efter border collie-tjejerna som han alldeles nyss sett skymta genom fönstret. Men det gör inte Grus alls. Han slutade nämligen med det förra veckan. Jag minns inte riktigt om han fick sin sista dos på fredagen eller om fredagen var första medicinfria dagen men strunt samma. Han har inte ätit det på några dagar och effekten borde ha gått ur kroppen. Han är alltså mycket bättre. Visst är han fortfarande stel när han vilat och han avlastar en del men han hade inte snedbelastat särskilt mycket mot framdelen utan frambenen var mjuka och fina. Han var fortfarande litet varmare i vänster ben än i höger men det blir bättre. Nu fortsätter vi isa ordentligt och så snart han är haltfri skall vi börja bygga benmuskler igen.

3. Maria kommer och håller kurs på Kumla BK den 19-20 april. Då skall Grus vara frisk och vi skall såklart gå. Maria är en superdundertränare. Hon drillar en hårt och ser minsta grej men samtidigt är hon så positiv och det känns alltid som att man lär sig massor på hennes pass. Om ni inte har anmält er än så maila Per på en gång. Mer info finns på www.kumlabk.se

4. Ibland är det jobbigt att ha en veckopendlande sambo men vad skulle jag göra utan denna sambo. Jag skulle i vart fall inte vara i närheten av så nöjd och glad som jag är med livet idag. Det är gött med någon som både kan stötta när det behövs och surra fast ens fötter på jorden när det är det som är nödvändigt.

5. Alla härliga vänner som bl.a. peppar med kommentarer i bloggen och som erbjuder lånehundar så att i vart fall jag skall få köra litet agility.  Tack så mycket. Det värmer, skall ni veta. Och det är mycket möjligt att jag kommer ta er på orden ang. hunderbjudandena.

6. Gruskultingarna växer och har hälsan. De närmar sig sex veckor nu och på lördag planerar vi att åka och hälsa på dem. Det verkar för tillfället som om jag fått litet ordning på laptopen där hemma men vi har fortfarande inget internet och jag är inte helt säker på om det är ordning på laptopen förrän jag gjort de sista uppdateringarna via internet och ser om den fortfarande tuggar och går. Efter det kommer bilderna på ljuvliga welshvalpar att hagla.

7. Och så är jag idag, försiktigt  glad och hoppfull inför en grej som inte alls är säker än så länge men det är ljusare utsikter än tidigare och jag hoppas, hoppas, hoppas att det går vägen den här gången.