I could turn around and walk away

Det går lång tid mellan blogginläggen nuförtiden. Orsakerna är främst två. Den första är att jag jobbar ganska mycket just nu. Jag har helt enkelt inte ork eller lust när jag väl kommer hem på kvällen. Då är det mycket trevligare att köra ett pass kontaktfält med Grushögen eller läsa en bok eller något.  Datorn får helt enkelt stå litet grann. Orsak nummer två är att jag har litet pyssel att göra med programinstallation (i värsta fall har min pappa litet pyssel att göra med programinstallation ) och dessutom har en viss bredbandsleverantör lyckat sjabbla bort vår beställning vilket medför att vi inte kommer ha fungerande internet förrän den 23:e. Vi har visserligen ett mobilt bredband också men det kräver tillgång till Windows som vi ju helst inte befattar oss med. Det går säkert att hitta en plug till Linux och få det att fungera men den måste man ju i så fall hämta på internet och dit kommer vi ju inte – förutom med det mobila då. Det blir litet moment 22 över det hela.

Kontaktfältsträningen flyter på just nu i alla fall. Efter viss vånda har jag bestämt mig för att köra nose touch. Min ursprungsplan var att köra tassar mot target och bara lära honom att lägga vikten bakåt men jag hade så svårt att få honom att hålla fokus på det beteendet. Han studsade runt som en liten gummiboll och jag hade svårt att få till det. Med nosetouchen tvingas han samla sig mer och fokusera tydligare på targeten så nu får det bli så. Han har fortfarande bra intensitet men är helt enkelt litet mer fokuserad. Vi har fortfarande en bra bit kvar att gå innan det närmar sig färdigt men vi har ju inte heller så mycket annat att träna just nu när det är becksvart på kvällarna och hunden är skadad så det kommer förhoppningsvis att gå framåt med det där.

Skadan ja. Grus och jag gjorde ett nytt besök hos Maria förra torsdagen. Han hade fortfarande vätska i muskeln och den var fortfarande betydligt varmare än den friska lårmuskeln men det var bättre. Nu äter han ju visserligen Rimadyl och det påverkar ju såklart men Maria trodde att isningen gjort sitt också. Vi får väl se hur han verkar till helgen för då är Rimadyldosen slut. Han ser till och från ganska fräsch ut och till och från haltar han och lyfter upp vänsterbenet under sig för att slippa stödja på det. Han bör inte hoppa runt på tre ben för det minskar blodgenomströmningen i benet och det vill vi inte. Jag beklagade mig över att just min hund skall skada sig igen och igen. Det känns faktiskt litet orättvist att han knappt skall hinna komma igång efter en skada förrän han får en ny. Och konstigt också, för innan han fick sin första skada kunde han ju röja runt som en vilde hur som helst utan att så mycket som sträcka sig. Förklaringen kan vara att när man går med en muskelskada så länge som Grus gjorde med den första – förra vintern – kan det stanna kvar någonting i muskeln (kan det ha hetat colagen eller något sådant?) som gör att muskelfibrerna inte blir riktigt lika mjuka och smidiga som innan skadan och att det gör i sin tur att muskeln blir ömtåligare i fortsättningen. Muskeln läker alltså ihop men blir inte riktigt i samma toppskick som innan. Kommer hunden under rätt behandling snabbare är risken betydligt mindre för att det skall hända men Grus gick ju skadad i åtta månader varav han den sista av de månaderna fick behandling hos Maria. Både isningen och behandlingen syftar till att få fart på blodgenomströmningen i den skadade muskeln och då skall det där ämnet forslas bort. En annan orsak kan vara att Grus, när han fick den här skadan, precis hade läkt från en annan mindre muskelskada och även om den skadan läkte snabbt hann han troligen tappa en del muskelmassa i vänster benet. Det gäller alltså att bygga upp honom ordentligt innan vi släpper honom lös igen. Dels med cavaletti och skritt i trappor osv. som bygger upp hela hunden och dels får vi lägga ner litet extra energi på vänster ben genom att t.ex. låta honom skritta i cirkel (ungefär som man longerar en häst) med vänsterbenet inåt i vatten, snö, halvhögt gräs eller liknande. Då får han jobba mer med vänsterbenet och bygger det litet extra. Det får vi kanske fortsätta med under lång tid framöver, för att ge vänsterbenet litet extra träning. Så länge han blir frisk så.

Nu så, åter till arbetet en stund till.