This intoxication I feel around you

Idag åkte Grus och jag till klubben för att träna agility. Det var vi ensamma om, insåg jag när jag – visserligen tjugo minuter försenad – rullade in på den becksvarta parkeringsplatsen. Det körde ihop sig på jobbet så jag vet inte om någon träningskompis varit där och vänt men ensam var jag tjugo minuter efter den vanliga starttiden. Eftersom jag har knappt två mil till klubben hade jag ingen större lust att bara vända och åka hem. Har man bestämt sig för att träna så har man, helt enkelt.  Jag gjorde det ganska enkelt för mig dock och plockade bara fram fem hopphinder; tre som fick stå i en box – eller ja, i ett ”u” eftersom det fjärde hindret saknades och sedan två hinder till som byggde på den ena stapeln på u:et så att jag hade ett staket att köra staket och thredle på. Ställde även upp fyra pinnar slalom rakt föröver sett från botten av u:et, dvs. parallellt med staketet. Vi tränade starter vilket gick över all förväntan. Jag har tre kriterier; handen, ögonkontakt och ”kör”-kommando. Eller har och har. Det är så det skall se ut när det är klart. Just nu har vi stora startproblem. Grus har börjat tjuva något så till den milda grad att starter klättrat upp till toppen på min träningspriolista. Det fungerar ganska bra på mindre kombinationer och när störningen inte blir så stark men om Grus ser en hel bana framför sig kryper han nästan ur sitt skinn. Han bara måste ut och köra! Har även kommit så långt med nosetouchen som Maria lärde oss att jag lägger till den inför ett eller två hinder. Däremot har jag inte byggt ut den till fler hinder än så. Tanken är att han skall känna igen den situationen; nosetouch = jobb = superbelöning och att den skall bli en startritual för att hålla fokus i starten. Det var i vart fall positivt att starterna gick så bra idag.

Det blev en del staketande och tråcklande också. Det gick hyfsat. Grus har blivit väldigt lyhörd för min nya hand men jag har litet svårt att hålla mig på en rak linje parallellt med staketet. Jag fladdrar, stannar upp och jag vet inte allt. Grus är snäll och gör för det mesta rätt i alla fall men vi förlorar ju tid på min otydlighet och så kan vi inte ha det. Skall ge mig ut och torrhandla litet på staketet och se om det hjälper.

Slutligen blev det en del slalomingångar också. Kändes helt okej. Han blir litet ivrig på väg in och fixar inte att söka sig långt före mig mot slalom. Hinner jag inte med att vara någonstans ungefär i närheten får jag ett frustrerat skall i utbyte men han har blivit självständigare i slalomet de sista månaderna. Antar att det bara är att fortsätta träna på samma sätt för att få det att släppa ännu mer.

Jag är extra trött idag. Sambon åkte till jobbet i morse vid femsnåret i morse och även om jag inte går upp då så vaknar jag. Jag har absolut ingen lust att gå upp så tidigt och vet hur väl jag behöver den där sista timmen innan klockan ringer men jag lyckas ändå ligga vaken fram till strax innan det är dags att gå upp och när klockan sedan ringer har jag precis somnat och sover som skönast. Det är ingen vidare start på morgonen. Det skall bli gött att sova ikväll men först skall jag slötitta litet på nya avsnitten av Prison Break. Jag gillar inte alls att de mjölkar ur de serien en tredje säsong; en hade räckt eller maximalt två men nu när det kommer nya avsnitt kommer jag nog att se det första i alla fall. Sedan får jag se…