All decked out like a cowgirl’s dream

Nu så. Det var ett tag sedan jag uppdaterade bloggen senast. Jag hinner inte riktigt med i mitt eget tempo alla gånger och det har inte funnits tid att sitta så mycket framför datorn. Hade tänkt uppdatera bloggen, lägga upp litet gamla bilder som inte blivit av och fixa med litet annat i måndags men i måndags levererades Grus nya bilbur så jag fick fullt upp. Micke var snäll nog att ta med buren till parkeringen  (hade beställt den från företaget där han jobbar) så slapp jag åka vägen förbi Norra Bro. De har inte öppet så sent heller så det var verkligen snällt att leverara den, om inte till dörren så i vart fall till bagageluckan vilket är nära nog dörren. Väl hemma öppnade jag paketet och det fullkomligt vällde ut delar. Jag önskade i mitt stilla sinne att Nima hade monterat buren också men så väl var det ju inte. Bara att hugga in. Det tog litet tid, jag blev litet väl ivrig och drog i skruvarna i fel ordning emellanåt och glömde läsa bruksanvisningen. Efter ett par timmar var jag klar och bilen står nu stadigt fastspänd i Passatan och Grus kan åka härligt säkert.

Kan detta bli en bur?

Det börjar likna något.

Monterat och klart och Grus ser ut att tycka att buren är helt okej.

Fick en film av Emma från Grus hopplopp i Katrineholm. Se den HÄR Förutom det där trasslet i slalom går han riktigt fint. Man ser att jag sticker för snabbt från slalomet och då reder Grus inte riktigt ut det. Det är också ganska tydligt hur nervös jag är hela loppet. Jag är stel som en pinne och låter hur stressad som helst. Skall försöka bättra mig på den fronten.

Vi tränade agility igår igen Grus och jag. Det var nästsista kurstillfället och Susanne hade snickrat ihop en bana åt oss. Först körde vi två varv på en klass 1-bana. Grus bestämde sig för att vara sitt pestigaste jag. Han nosade, drev omkring och betedde sig som om någon stoppat vadd i öronen på honom. Efter pausen byggde vi om banan något till en klass 3-bana och då blev det bättre tryck i Grushögen. Visst gick det inte helt problemfritt men den här gången berodde felen på 1. att jag prejade honom på väg in i slalomet och 2. att jag av någon anledning ropade ”gungan” istället för ”Grus” när han skulle ta gungan som stod bredvid balansen. Hindret innan stod så till att balansen var något mer naturlig för hunden att fortsätta upp på. Varv två på den banan sa jag ”Grus” och markerade med nya handen. Då riktade han sig rätt på en gång. Gör man rätt så blir det inte så svårt helt enkelt.

Grus har haft en bra dag idag. Han började dagen i jaktskogen. Egentligen är det älg som jagas den här veckan men det bryr sig Grus inte om. Det är mycket roligare att driva rådjur nämligen. De rör sig snabbare och är inte så förbenat stora. Grus tycker att älgar är litet obehagliga med tanke på storleken och det kan han gott tycka, tycker jag. Han kan få vara med på älgjakten i något slags skogspromenadsyfte men jag är nöjd med att använda honom på rådjur och hare och som apportör.

Nu skall rådjuren få!!

Förväntansfull och fascinerad Grus har hittat en älg i skogen.

Den är ju inte så farlig, trots allt.

Nu ikväll har Grus haft tjejbesök. Kristin var här med Nova och nu hoppas vi på små Gruskultingar på kennel Wenanders till lucia eller så. Det blir Grus första valpar och det skall verkligen bli spännande att se dem. Grus och Nova var inte alls särskilt lika utseendemässigt men båda i sättet verkar de likna varandra mer. Jag tror på en härligt welshig och arbetsglad kull.